hannabronnert

En dag med starka känslor och många intryck

Andra dagen i Phnom Penh hade vi planerat att besöka Killing Fields och S21-fängelset. 

Vi hyrde en tuk-tuk över dagen för 16 dollar som skulle ta oss till ställena. Killing Fields ligger ca. 15 km utanför staden så det var en bit att åka. Vägen var stundtals väldigt guppig och i dåligt skick, så det blev allt annat än en behaglig resa. Under färden genom staden fick vi dessutom hålla för ögon, näsa och mun för att inte andas in alla avgaser och föroreningar! Efteråt ångrade vi att vi inte hade investerat i ett munskydd som en hel del tuk-tuk förare och lokala invånare går runt med. Om man skulle ha det någonstans så är det här! 

Trafiken är som vi nämnt tidigare är helt galen här! Svårt att få med på bild dock. Tutan har en helt annan betydelse, här betyder det ungefär "flytta på er, för här kommer jag!".

När vi tillslut kom fram till Killing Fields, betalade vi inträde på 6 dollar per person och fick sedan till våran förvåning en ljudguide på svenska! (En bandspelare och headset med inspelad guide-röst).

Vi satte igång spelaren och direkt började känslorna och obehaget komma. För er som inte vet så är Killing Fields känt från då De röda Khmererna med ledaren Pol Pot tog över Kambodja. Mellan 1975-79 hade de Röda Khmererna makten. Våran "guide spelare" sa att under 3 år hade de mördat över 3 miljoner människor. Det här folkmordet har också klassats som historiens värsta. Ni kan läsa mer om det här : http://sv.metapedia.org/w/Folkmordet_i_Kambodja

Här vid Killing Fields körde de folk på lastbilar, först var det någon gång i månaden, sedan ökade det och tillslut kom det lastbilar varje dag. Ibland kunde lastbilarna lämna av 300/dag. Och alla kom dit för samma anledning. De hade blivit tillsagda att de skulle flyttas till ett annat läger och arbeta, men istället kom de hit och blev brutalt mördade.

De skjöt inte människorna utan använde sig utav jordbruksredskap i alla dess former, kulor till skott var nämligen alldeles för dyrt.

 Även små små barn och kvinnor blev mördade. Barnen blev mördade på ett vidrigt sätt, det blev de andra med, men barnen tog de i benen och slungade dem mot ett träd så de dog. Vi har även sett bilder där de slänger upp barnen i luften för att sedan skjuta dem i luften eller hugga dem med kniv. 

Även kallat "dödens trä". Det var mot det här trädet som små barn och spädbarn dödades. När denna hemska plats och trädet senare upptäcktes, var hela trädet täckt av hjärnsubstans och blod, som fortfarande var kvar från barnen.

Oftast blev offrena mördade när de kom till Killing Fields, men ibland hann de inte, så de fick vänta över natten. För att dölja deras skrik och tjut spelade de hög musik och hade en dieselmotor igång, så att inte de utanför murarna skulle veta vad som pågick där inne. Många trodde att det var en vanlig militärbas.

Killing Fields var en av alla de massgravar som finns i Kambodja. De kommer fortfarande upp benbitar, tänder, kläder etc när det har regnar mycket. En gång i månaden går personalen runt och plockar upp allt detta och lägger i lådor. De har även en stor grav som är fylld av vatten. Där ligger fortfarande alla kvar, de valde att låta dem ligga i fred där. 

Ännu en massgrav. Här kommer det med jämna mellanrum upp skelett-delar och tygstycken. 

Ovan är två massgravar där offrena ligger kvar.

Saker som spolats upp.

I mitten har de byggt upp en minnesstupa med 17 nivåer. 17 för att det var då det hela började. På de olika nivåerna har man lagt dödskallarna från offren och även delat upp dem i ålder och kön.

Det var även det sista stoppet genom Killing Fields. 

Efter det satte vi oss i tuktuken igen och åkte mot (Toul Sleng), S-21 fängelset. Där blev människor inlåsta och torterade om och om igen. De blev tvingade (med hjälp av tortyr) att skriva på att de begått något brott som de inte gjort, för att kunna ha ihjäl dem. De kunde till och med få dem, via brutal tortyr, att svära på att deras familjer och släkt hade begått brott också, så de kunde ha ihjäl dem allihop. 

Vi fick gå runt och se på alla deras celler de slängdes in i. Väldigt väldigt små. Vi fick även se några tortyr föremål de använde och en stor ställning där de hängde upp människor i rep och torterade dem. 

På bilderna ovan är ställningen där många blev torterade och mördade på ett brutalt sett.

När vi gick ut från fängelset gick vi förbi 2 stycken (av totalt 7) överlevare från fängelset. Den vi pratade med hade överlevt för att han blev erbjuden att måla av Pol Pot och gjorde han det riktigt bra skulle de släppa honom. Han spenderade 3 månader och målade av honom riktigt fint! Hela hans familj och fru hade blivit mördade i fängelset samtidigt som han satt där. Vi köpte en bok av honom för att få läsa om vilket helvete det var. 

Detta var porträttet han målade. Porträttet som räddade hans liv.

Den här dagen var väldigt känslomässigt jobbig. Det är otroligt svårt att ta in och föreställa sig att något sånt här kan hända, men man fick något slags uppvaknande när man gick runt bland massgravarna, ser kläder och andra kvarlevor som kommit upp, ser trädet där barnen blivit brutalt mördade. Det här är en plats som inte lämnar någon oberörd! Detta är väl värt ett besök för att ta del av Kambodjas blodiga historia, som väcker många starka känslor och tankar.